JUDE EPISTEL

Jump to navigation Jump to search

JUDE EPISTEL 1. CAPITLET

Summering

Otrognas lÀra, straff. Mose kropp. Enochs prophetia.

Bibelverser

1. Judas, Jesu Christi tjenare, men Jacobs broder: dem kalladom, som i Gud Fader helgade Àro, och i Jesu Christo behÄllne:

2. Mycken barmhertighet, och frid, och kÀrlek vare med eder.

3. Mine kÀreste, efter det jag tog mig före skrifva eder till om allas vÄra salighet, syntes mig behöfvas förmana eder med skrifvelse, att I kÀmpa mÄtten för trona, som ena reso helgonen föregifven var.

4. Ty det Àro nÄgra menniskor med ibland inkomna, om hvilka fordom skrifvet var till detta straff: De Àro ogudaktige, och draga vÄr Guds nÄd till lösaktighet, och neka Gud, som allena Àr Herre, och vÄr Herra Jesum Christum.

5. Men jag vill minna eder uppÄ, att I en tid detta skolen veta, att dÄ Herren hade utfört folket af Egypten, sedan förgjorde han dem, som icke trodde.

6. Och de Änglar, som icke behöllo sin förstadöme, utan öfvergĂ„fvo sin hemman, dem förvarade han med eviga bojor i mörkret, till den stora dagsens dom.

7. SÄsom ock Sodoma och Gomorra, och de stÀder deromkring, hvilke i samma mÄtto som de i skörhet syndat hade, och hafva gÄngit efter frÀmmande kött, de Àro satte för ett efterdömelse, och lida evig eldspino;

8. Sammalunda ock desse drömmare, som besmitta köttet, förakta herrskapet, och försmÀda majestÀtet.

9. Men Michael, den ÖfverĂ€ngelen, dĂ„ han trĂ€tte med djefvulen, och disputerade med honom om Mose kropp, torde han icke utsĂ€ga försmĂ€delsens dom; utan sade: Herren straffe dig.

10. Men desse försmÀda, der de intet af veta; och hvad de af naturen, som annor oskÀlig djur veta, deruti förderfva de sig.

11. Ve dem; ty de gÄ i Cains vÀg, och falla i Balaams villfarelse för löns skull, och förgÄs i Chore uppror.

12. Desse skamflÀckar slösa af edra gÄfvor utan fruktan, och föda sig sjelfva; de Àro skyar utan vatten, som drifvas omkring af vÀdret; skallot, ofruktsam trÀ, tvÄ resor död, och med rötter uppryckt.

13. Hafsens vilda vÄgor, som sin egen skam utskumma; villfarande stjernor, hvilkom det svarta mörkret förvaradt Àr i evighet.

14. Hafver ock Enoch, den sjunde ifrÄn Adam, propheterat tillförene om dessa, och sagt: Si, Herren kommer med mÄng tusend helgon;

15. Till att sitta dom öfver alla, och straffa alla dem som ogudaktige Àro, för alla deras ogudaktiga gerningar, med hvilka de hafva illa gjort; och för allt det hÄrda, som de ogudaktige syndare emot honom talat hafva.

16. Desse knorra och klaga alltid, och vandra efter sin egen lusta; och deras mun talar stolt ord, och akta pÄ personer för nyttos skull.

17. Men I, mine kÀreste, drager eder till minnes de ord, som tillförene hafva eder sagd varit af vÄrs Herras Jesu Christi Apostlar;

18. Att de sade eder: Uti yttersta dagarna skola komma bespottare, de der gÄ skola efter sin egen ogudaktiga begÀrelse.

19. Desse Àro de, som parti göra, köttslige, icke hafvandes Andan.

20. Men I, mine kÀreste, uppbygger eder sjelfva pÄ edra aldraheligasta tro, genom den Helga Anda, och beder;

21. Och behÄller eder i Guds kÀrlek, och vÀnter efter vÄrs Herras Jesu Christi barmhertighet till evigt lif.

22. Och hÄller denna Ätskilnad, att I förbarmen eder öfver somliga;